Tankar inför helgen

Den här helgen firar vi två helgdagar i kyrkan: Kristi himmelsfärds dag och söndagen före pingst. Tillsammans berättar de om hur Jesus återvänder till himlen och lämnar sina lärjungar kvar på jorden, men med löftet att snart skicka Guds heliga Ande till dem – ett löfte som uppfylls några dagar senare, på pingstdagen.

​

Jag undrar vad lärjungarna upplevde i det ”mellanrummet”, efter att Jesus lämnat dem men innan Anden kom. När de bara hade ett löfte att lita på. Säkert en kombination av oro, hopp, ensamhet, tilltro och mycket mer. Och jag upplever ofta att vi lever i ett liknande mellanrum, där Guds närvaro inte alltid är helt tydlig – men där Bibeln ger oss löftet att Gud inte övergett oss, utan finns där ändå.

​

Och jag tänker att enda sättet att veta om ett löfte är sant, ofta är att välja att lita på de, att prova och se vad som händer. Om jag till exempel lovar att bjuda dig på middag, så finns det bara ett sätt för dig att veta om det löftet är sant: Att komma till mig och se att jag faktiskt lagat mat åt dig. Jag hoppas och tror att detsamma gäller för Gud, att om vi provar att lita på Guds löften, även om det ibland är svårt, så kommer vi förr eller senare upptäcka att de är sanna.

​

Det och mycket mer utforskar och firar vi i gudstjänsterna på torsdag 14/5 och söndag 17/5, båda klockan 11.00 i Åh kyrka. Välkomna! / Johan Hylander Theil, präst i Sävedalens församling

I den första meningen vi möter i söndagens gammaltestamentliga läsning säger Gud: ”Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.”

Vad du vill…? Och det skall du ge?

​

Jag har jobbat ganska mycket med ungdomar i mitt liv. Detta är en önske-rad för tonåringar. Jag vet inte hur många böner jag har pratat om tonåringar med, där dom allra vackraste tankar om en pojkvän eller flickvän, fred på jorden, alla rätt på provet, föräldrarnas skilsmässa eller en sinande semesterkassa varit föremål för oerhört stor passion.

​

Och lika besvikna har dessa tonåringar varit när det t.ex. visar sej att bästa sättet att få bra på provet tyvärr inte var att be innerligt, utan i stället att man läste på ordentligt.

Det har lett till många uppgivna engagemang i tonårsgrupper.

Och det blir inte lättare om man fortsätter att läsa den gammaltestamentliga texten:

Där säger Salomo att Gud var god mot hans pappa David, ”eftersom han (David alltså) levde troget, rättfärdigt och redligt”.

Var det något Kung David definitivt inte gjorde, så var det väl att leva troget, rättfärdigt och redligt? Läs t.ex. om hur David finurligt dödar soldaten Uria för att David ville gifta sej med dennes fru Batseba (trots att David hade ett stort antal fruar redan).

Eftersom Salomo ber så vackert får han stort beröm av Gud enligt texten. Glad blir Gud också.

​

Avslutningsvis får vi veta att Gud tänker ge Salomo rikedom och ära i alla Salomos dagar, även om han inte bett om just det.

Det här kan bli svåra tankar. Det är lätt att gå i cirklar när man tänker på bön, som vore det en möjlighet att få vad man själv vill.

Men temat bön rymmer många fler hemligheter och världar än så. Och visst är det väl så, att det vore inte bra om den som hittade ”rätt sätt” att be, skulle få precis vad han eller hon önskar? Och nog har Gud skapat oss olika för att vi ska få vara olika. Även i vårt böneliv?

​

På söndag firar vi Bönsöndagen. Då ska vi försöka reda lite i några av de tankar texterna om bön kan ge oss.

I helgen är det musikläger för unga på gården. Rubriken är Spela, sjung, skriv! Deltagarna uppmanas att vara aktiva och skapa. En av ledarna sa ”Jag tror att vi är skapade för att skapa”. Det tror jag också.

​

Att vara människa är att uttrycka sig och kommunicera. Inte att härma andras uttryck för att bli mer lika varandra utan för att lära känna sig själv, växa och utvecklas, ofta till att bli mer olika och unika. I gudstjänsten får vi lyssna och ta emot men vi får också möjlighet att uttrycka vilka vi är och uttrycka vår tro tillsammans alla andra. I ord, toner, tystnad, tankar, samtal, rörelse och reflektion.

​

Då kan vi lära känna oss själva, varandra och Gud och tillsammans växa och utvecklas.

”Jag har ett bra liv, men jag har gjort många dåliga val på vägen hit”. Ungefär så uttryckte sig tennislegendaren Björn Borg om sitt liv när han för första gången på 30 år ställde upp på en intervju i samband med att hans memoarer släpptes.

​

Intervjun och memoarboken visade på mycket av vad han gjort för bra saker i sitt liv, men också att han faktiskt hade gjort dumheter. Dessa bestod i allt mellan droganvändning och att han hade behandlar sina nära och kära dåligt, bekände han i intervjun med Tv-personligheten Skavlan. Jag uppfattade att han stod för att han gjort en massa dumma saker, men att han också hade gått vidare och försökt lära sej av sina misstag.

​

Det är en tanke som vi alla borde försöka ta till oss. Vägen till livet innebär förhoppningsvis mycket glädje, humor och skönhet för oss alla. Men definitivt också misstag och beslut vi ångrar.

​

Nu på söndag möter vi ett helt folk på väg till något dom hoppas ska bli ett gott liv. Deras väg dit kantas av mängder av beslut. Dom lämnar något destruktivt och tungt i form av en fångenskap bakom sej. Beslutet om att ge sej in i en öken, som antagligen måste tolkas både bildligt och bokstavligt, kan knappast ha varit enkelt. Men dom väljer att gå. På söndag får dom vara en symbol för oss, med ett budskap som säger att ”ibland måste man våga lämna sina mönster, för att kanske kunna hitta ett nytt liv”.

Jag är övertygad om att man lär sij mycket på vägen till livet. Den vägen är sällan rak. Den slingrar sig genom val, misstag och oväntade möten. Och förhoppningsvis får vi efter att ha gjort många både bra och mindre bra saker, fattat många både goda och mindre goda beslut, kunna få säga att jag har levt det liv som är mitt, med mina förtjänster och brister.

​

På söndag ska vi något försöka fördjupa oss i ”Vägen till livet” i Åh kyrka.

Temat för söndagen är ”Den gode Herden”. Söndagen handlar om ledarskap.

På Åh är vi först och främst till för ungdomar. Det betyder att vi på gården, samt dom som kommer till oss måste fundera över hur vi är ledare för t.ex. en ungdomskör eller en konfirmandgrupp.

​

Och hur vi är bra ledare har människor mycket olika åsikter om. Vi får i Jesus några fantastiska grundtankar om hur en bra ledare är och vad ett gott ledarskap är.

Ett kristet ledarskap beskrivs ofta ganska annorlunda än det som brukar kallas “vanligt” ledarskap i organisationer. Kärnan är inte i första hand makt, prestation eller kontroll – utan relation, tjänande och ansvar inför Gud.

​

Vi står för något som ibland kallas för ett ”tjänande ledarskap”. Vår förebild är Jesus som faktiskt tvättade en annan människas fötter när han ville visa vad ett gott ledarskap är. En kristen ledare försöker alltså lyfta dom människor vi arbetar med, inte sig själv.

Vidare ska en kristen ledare drivas främst av ödmjukhet, inte av en längtan efter prestige. Det är svårt, det är en sak vi aktivt får jobba med. Vi kristna ledare behöver alltså inte alltid ha rätt, men vi vill väldigt gärna göra rätt med dom människor vi kommer i kontakt med.

​

Mycket kan sägas om saker som kärlek, ansvar och karaktär på en kristen ledare. Dessa egenskaper finns i bilden av en kristen ledare som en herde för fåren. Jesus ger oss den bilden, en god herde. Det är en genomtänkt bild. En herde gör det lättare för fåren att fullgöra sina uppgifter, precis som t.ex. en kristen chef ska göra det lättare att arbeta. Herden går intressant nog alltid sist och ser till att flocken är på väg åt det håll ledarskapet beslutat.

​

Och, säger Jesus, Herden känner sina får! Vi har en god relation med Jesus. Precis som vi siktar på att ha en god relation med dom människor som vi är ledare för, vi vill lära känna människorna.

​

Om detta och annat handlar söndagens gudstjänst. Välkommen att fira Den gode herdens söndag tillsammans med oss!

Förra veckan upplevde jag påskberättelsen, en berättelse från död till liv, så många gånger att jag till slut inte visste om Jesus var död, uppstånden eller om hans ens levt…

Påskhelgen på Åh bjöd på gudstjänster, korsvandring och andakter där det med envishet upprepades att Jesus dog och uppstod och att vi får leva med honom idag.

​

Under veckan hann jag också göra utflykter till det lokala passionsspelet på torget och en påskmusikal i församling. Jesus dog och uppstod gång på gång. Det bara fortsatte. Den här veckan är det ett nytt konfirmandläger och gissa temat – just det, från död till liv. Jag orkar inte.

​

Eller jo, jag gillar det. Livet är upp och ner och jag behöver ständigt påminnas om att det även när det känns kasst, blir bättre. När jag möter besvikelse, sorg och tom död, kan jag finna tröst och hopp i påskberättelsen. Inte för att allt blir bra när jag tror men för att tron ger mig ett hopp om att jag inte är ensam och att livet precis som påskberättelsen alltid slutar med uppståndelsen.

​

Det får vi fira varje söndag. 

Idag börjar ett stort läger som sträcker sig över påsken här hos oss. Det är dom stora och men också skrämmande och spännande frågorna vi nu kommer att börja fundera över.

Vi kommer att diskutera frågor om svek, död, saknad, men också att få glädje och livet tillbaka efter en tung period.

​

Berättelserna finns bl.a. till för att vi ska kunna få spegla oss själva och våra liv i dem. Har jag blivit sviken något gång? Eller har jag svikit min bästa kompis någon gång? Känner jag någon som dött för tidigt? Är det verkligen så att det kan komma tillbaka glädje och framtidstro i våra liv efter tunga perioder? Hur pass sanna är berättelserna om allt det där som hände för så länge sedan?

​

Kan ett kompisgäng fortsätta fungera när den självklara mittpunkten försvinner? Kan vi förlåta den som svikit?

​

Allt detta och mycket mer brottades Jesus med i samband med att han ville fira påskhögtiden tillsammans med sina lärjungar.

Liv och rörelse och jubel på stan.

Det är inte för att fira VM-brons eller OS-silver i fotboll.

Det är inte - tack och lov - för att beundra missiler och militärparader.

Det ser ut som en enkel man som kommer där, ridande på en åsna.

Ändå är folk som tokiga runt honom.

En del har erfarit något särskilt kring honom. Något stort och personligt.

En del bara hänger på - och dom svänger.

Ena dan ropar dom ”Hosianna”. Några dagar senare ropar dom ”Korsfäst”.

Här möter vi en som verkligen har hjärta med i allt Han säger och gör.

Här möter vi en som utmanar de onda krafterna i samhället.

Här möter vi en som utmanar människors bekvämlighet och följa-med-

strömmen-attityd.

​

Här möter vi en som tar konsekvenser av det Han är övertygad om.

Han vill främst den inre revolutionen - som i sig har en sådan kraft att det

händer något med och genom människor.

Vi ser den varje gång en människas sinne förändras.

Från egoism och snålhet - till kärlek och generositet.

Från rädsla och hat - till en öppenhet för andra människor.

Det är vad Palmsöndagen lyfter fram och det är vad relationen med mannen

på åsnan handlar om.

​

Han heter Jesus och Han gick in i vår kamp på jorden.

Han tog inte det gudomliga sig till en krona, för Han valde smälek och

fattigdom - för att lyfta oss.

Han har en kärlek till oss som är underbar och sann, för aldrig har någon

älskat som Han.

Honom vill vi lovsjunga och ära. Och sjunga Hosianna, som barnen en gång.

På söndag har jag fått det spännande uppdraget att predika på Åh stiftsgård, i en mässa med musik av det brittiska bandet Coldplay. I den sång som inleder mässan, Viva La Vida, är en textrad ”Now in the morning, I sleep alone, sweep the streets I used to own” (ung. på morgonen sover jag ensam, sopar gatorna jag en gång ägde). Sången är en berättelse om hur en som en gång hade makt i ett slag står ofrivilligt maktlös och försöker orientera sig i det nya. Förlusten finns, det gamla är borta men det nya syns inte än.

​

Det anknyter oväntat starkt till söndagens evangelietext där Petrus frågar Jesus ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?”. Lärjungarna var aldrig mäktiga, som jaget i Coldplay-låten, utan har frivilligt lämnat något och vet inte vad det kommer innebära för dem. De har lämnat kontrollen och undrar vad det kommer leda till.

Precis som vi. Också i vår värld händer sånt vi inte förstår, inte önskar eller kanske inte bryr oss om att förhindra.

​

Också vi står med frågan om hur det ska bli med oss om vi slår följe med Jesus. Vi kan brottas med känslan av att vi kommer förlora något utan att veta vad den stora vinsten blir.

​

På söndag kommer jag predika mer om detta, men jag vill reda nu dela en rad ur den sista sången, Yellow, som avslutar mässan. ”Look at the stars, look how they shine for you” (ung. se på stjärnorna, hur de lyser för dig). Det är det Jesus vill visa oss. Petrus, och jaget i Viva La Vida, ser på det som saknas. Jesus riktar vår blick mot det om ges. Redan nu.

​

/ John Alstersjö, Kyrkoherde på Orust

Idag börjar vårt årliga ”Vintermöte” på Åh. Vi har stora förväntningar även i år! Trevliga och väl pålästa gäster, gårdens personal har förberett sej noggrant och planeringen har pågått länge. Precis som tidigare år.

​

Temat i år är ”Sången underifrån”. Det passar bra med söndagens gammaltestamentliga text. Där berättas det om en person som vill bli frisk. Han söker upp ”profeten i Samaria” och hoppas nog på en rätt komplicerad ritual. Det får han inte. När han kommit fram till ”Profeten i Samaria” kommer denne inte ens ut och samtalar. I stället får personen uppmaningen att göra något så enkelt som att ta sej några bad. Och blir frisk!

​

Vad är det denna berättelse försöker säga till oss? Många saker. Men också att ibland är det så lätt att det är svårt. Det enkla finns ofta så nära: en röst, en ton, ett andetag.

Det kräver mod att inte gömma sig bakom det svåra, att våga börja där vi faktiskt är. Sången underifrån föds inte ur perfektion, utan ur lyhördhet. När vi stannar upp och lyssnar kan det enkla få bära. Och kanske är det just där, där inget krånglas till, som sången blir sann.

​

/Erik Stenberg Roos, stiftsgårdspräst

Nu är det tid att fokusera på löften. Men inte de där mänskliga nyårslöftena som vi brukar bryta. Nej, jag tänkte lista mina favoriter bland Gudslöften, som vi kan läsa om i bibelns berättelsen. Löften som hjälper oss att tro att vi får leva tillsammans med Gud här och nu, resten av våra liv och även efter döden. Ok, här kommer listan:

 

1. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. (Matt 18:20)

 

2. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. (Matt 28:20)

 

3. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. (Upp 21:4)

 

Gott nytt år och välkommen till Åh 2026! Daniel Petrén, musiker

 

(Årets första söndagsgudstjänst i Åh kyrka firas 11 januari 11.00)

Ibland får jag som teolog försöka besvara frågan om hur de olika texterna och berättelserna i bibeln kommit till. Och också försöka svara på frågan om Gud har skrivit bibeln. Vidare vill många människor veta varför just vissa texter är med i bibeln.

Påfallande ofta, har jag märkt på mej själv, men även på andra präster, väljer vi att luta oss mot en rätt god förklaring om texters tillkomst vi lärt oss på universitetet.

​

Det var roliga år på universitet och jag tror dom är absolut oumbärliga. Men kanske ska man helt enkelt använda ett annat språk och en annan infallsvinkel?

Frågan om hur mycket inspiration från Gud författarna haft är en fråga mänskligheten alltid kommer att fundera över. Men vad hade hänt om – ursäkta uttrycket – fan själv skrivit bibeln?

​

Det är faktiskt inte så svårt att räkna ut. Då hade vi haft ett stort och starkt persongalleri av människor som varit klockrent perfekta, harmoniska, starka, snygga, tålmodiga och en massa andra saker våra fördomar mot bibelns människor ibland ger oss. Människor som gett oss konstant dåligt samvete pga. sin egen perfektionism och vår egen brist. Så är det inte nu.

​

I vårt persongalleri i bibelns texter möter vi människor som verkligen ligger långt från det perfekta. Människor vi kan identifiera oss med. Bibelns människor är snälla, arga, bittra, sura, glada, fundersamma, felande, klantiga osv osv.

​

Därför kan vi faktiskt lita på att bibelns texter är väldigt viktiga för oss. För människorna där är inte perfekta. Dom är nämligen som vi.

​

På söndag 14/12 möter vi ännu en av alla dessa gestalter. Och han är arg, ruskigt arg! Han t.o.m. hotar sina lyssnare i sin ilska! För Johannes döparen skräder inte orden. På söndag får vi lära känna honom och fundera över hans liv och verk.

​

Välkommen till årets sista gudstjänst på Åh Stifts- och konferensgård!

/Erik Stenberg Roos, stiftsgårdpräst

Vi vet egentligen en hel del om det!

Det finns i din granne. Och inne i dej själv. Och i din arbetskamrat och i varje konfirmand som blir inskriven nu på söndag.

På den underbara adventsmarknaden på söndag finns det överallt. Och ju fler vi är tillsammans desto större blir det.

Man kan nog säga att det räcker med att två är tillsammans så händer något med det. För det breder ut sej. Hela tiden

Vi kan vara säkra på en sak: det kommer inte så att man kan se det. Det finns, vi säger ibland ”redan nu, men inte fullt ut”, eller det är ”å färde”. Nu för tiden kanske man kan uttrycka det med att det är ”på g”.

Temat på söndag handlar om det.

Guds rike!

​

Välkommen till Åh på söndag när det är gudstjänst, adventsmarknad och uppstart för Konfirmand 2026!

​

/ Erik Stenberg-Roos, stiftsgårdspräst

- Det här är min första körövning.

- Min mormor är också med och sjunger i kören.

- Får jag sjunga solo?

- Det var länge sen jag sjöng i kör.

- Kan vi sjunga min favoritlåt från förra projektet?!

- När slutar vi idag? Sen ska vi ha fredagsmys.

​

Kyrkan har fantastiska möjligheter att erbjuda mötesplatser för människor över åldersgränser. Generationskören på Åh vill vara en sån plats. Ikväll har vi tredje fredagsövningen med kören och på söndag första advent blir det Adventsmusik 11.00 i Åh kyrka med körsångare i alla åldrar, solister och musiker.

 

Välkommen! Daniel Petrén, musiker på Åh

Temat på söndag är "Kristi återkomst" - med glädjens ton.

​

Texten talar framförallt om en utmaning och uppmaning till tro

och om ett löfte om liv

och att det avgörande sker här och nu - i tron på Jesus.

Det innebär alltså också att nu och då blir ett.

​

Dagen idag - står i relation till Jesu återkomst.

Redan idag - möter jag och reagerar inför Jesus.

​

Han möter mig nu i mina minsta bröder och systrar

- i mina medmänniskor som har det svårt på olika sätt

- som utnyttjas och utsätts - som hotas och hatas.

Det är också idag kan jag träda in i en himmelsk gemenskap

- som bara fortsätter....

​

Det innebär att alla våra "tänk om" blir verklighet;

- tänk om det bara fanns gott

- tänk om man slapp att vara rädd

- tänk om sjukdomar och död inte fanns

- tänk om jag kunde fatta allt

​

En gång händer det!

​

Viktigt att veta att Gud är aldrig min motpart.

Det är den Eviga Kärleken som dömer.

Det är inte vår sak att fastna i detta.

​

Slappna av! Var inte rädd!

Vårda den trotsiga tron som vågar hoppas trots allt!

Domsöndagen är en dag med glädjens och kärlekens budskap!

​

/Lasse Alerås, vikarierande präst på Åh söndag 23/11

​

​

Temat på söndag är ”Vaksamhet” och ¨Väntan”. När jag var barn och växte upp i kyrkan var det ett ganska skrämmande tema. På många sätt fick jag med mej en väldigt dubbel syn på kyrka och tro när jag var barn.

​

Å ena sidan beskrevs framförallt Jesus som den som verkligen hade ansträngt sej, kämpat och vunnit för oss människors skull.

​

Å andra sidan var domsperspektivet, att Jesus en dag skulle komma tillbaka och hålla räkenskap med var och en av oss, oerhört tydligt.

​

Jag hade svårt att få ihop bilderna av den Jesus som framträdde. Att sjunga ”Jesus älskar alla barnen”, ”Jesus är min bäste vän” osv, gav också perspektiv för barn. Jesus framträdde där som den bäste vännen. Man kunde alltid vända sej till honom i bön när livet var tufft. Men att fundera på om man räckte till inför den annalkande domen, gav skrämmande bilder av en livsfarlig galning som inte tvekade att sparka ner folk han inte gillade i någon slags dödsrike.

​

Själv uppfattade jag att dom som läste ordentligt i sin bibel, bad böner och gick i kyrkan, skulle ligga bra till när domens dag kom. Och innerst inne visste jag ju att jag inte räckte till, just eftersom jag inte läst, bett och varit tillräckligt from. Och är det ens ett ideal att vara vaksam och vänta hela tiden?

​

Så hur skulle jag då vända mej? Vilken bild av Jesus är den vi ska ha med oss? Och vilken bild av Jesus vill vi ge ungdomarna som kommer till Åh för att vara med på våra läger?

Om bl.a. detta handlar vår gudstjänst på söndag. Och en del annat

​

Välkommen till Åh på söndag! Erik Stenberg Roos, stiftgårdspräst och föreståndare

​

​

När mina barn var yngre brukade vi läsa Bamsetidningar ihop. Bamse – världens starkaste björn med det stora hjärtat. Många visdomsord blev i tidningarna förmedlade om hur vi ska vara med varandra, bl. a man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare.

​

Ett citat som passar så väl in på evangelietexten för den här söndagen, som handlar om tullindrivaren Sackaios och som förändrades efter sitt möte med Jesus. När han blev sedd, inte pga sina gärningar utan för den människan han var. Och som genom det också blev medveten om det han gjort fel och ville börja om, börja leva annorlunda.

 

Tillsammans med varandra lever vi i världen; i samhällen, familjer, på arbetsplatser och församlingsgemenskaper. Det är fantastiskt och samtidigt så svårt. För vi formas genom våra relationer att bli dem vi är, på gott och på ont. Genom hur vi ser, eller inte ser varandra, genom hur vi värderar varandra som människor. Våra ord och handlingar spelar roll och kan påverka vilken riktning en människas liv tar. Och eftersom vi är människor tillsammans så kan vi aldrig bortse från kallelsen från Jesus vi har till varandra. Du skall älska din nästa som dig själv.

 

Mer om detta och en del annat i gudstjänsten på söndag. Välkommen till Åh kyrka!

/Cathrine Fernlöf, (vikarierande präst 9/11)

​

​

Det finns tillfällen när man samtalar med människor och man inser en bit in i samtalet att vi inte delar en enda åsikt med varandra. Vi har helt enkelt olika grundsyn på livet, hur man ska behandla andra människor och vilken sorts människa man vill sträva mot att vara. Om man ändå vill fortsätta samtalet, av en eller annan orsak, finns det trots allt några vägar att pröva.

 

En är det klassiska som den israeliske professorn Amos Oz skriver i boken ”Hur man botar en fanatiker”, nämligen humor. Alla människor har humor. Och det är ett sätt att nå varandra.

 

Ett annat sätt är att knyta an till något som trots allt förenar alla oss människor. Och hittar man inget annat, får man helt enkelt fundera tillsammans över – döden. Det finns inget så säkert som just detta; en dag ska varje människas liv ta slut. Och det förenar oss.

 

Vår tids hjältar och förebilder kommer att bli gamla (om dom får leva), svaga, sjuka, glömska och tyvärr kanske t.o.m. bittra. Många kommer att säga saker som ”det var inte så här jag tänkte mej min ålderdom”. Och när någon som betytt mycket för oss och vår samtid försvinner, måste vi trots allt se framåt. På det som är dagens ungdomar.

 

I helgen fylls Åh Stiftsgård av våra ungdomar. Vi har Åhterträff för våra ”gamla” konfirmander och vi har kurs för de som vill vara faddrar. Bland alla dessas finns morgondagens förebilder, morgondagens ledare och kanske också morgondagens musiker, präster, diakoner och pedagoger inom kyrkan?

 

Men ännu lyssnar dom till oss, vi som på ett eller annat sätt får betyda något för dom. Vi har ansvar för att föra Jesu omsorg vidare till den generation som nu kommer till oss i helgen: ” Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort”, som det heter i Söndagens evangelietext.

 

Bed för våra ungdomar som kommer till årets största ungdomshelg!

 

Bed för oss, vi som utgör dagens ledare på Åh!

 

Och Välkommen till Åh kyrka! /Erik Stenberg Roos, stiftgårdspräst

​

​

Påfallande ofta möts jag i min roll som präst av både raljanta anspelningar och trosvissa uttalanden som diskuterar begreppet ”tro”. Har t.ex. min bil gått sönder kan jag få höra något i stil med att ”du får väl be lite bättre”. Ibland får jag höra, i all välmening antar jag, att jag borde rekommendera ledsna eller grubblande människor att dom ”borde ta emot Jesus på det rätta sättet, då förändras livet”. Eftersom trons kraft är så stark. Och så vidare.

​

Vad ytterst få funderar över är att en del av trons kraft är möjligheten att få ställa korkade frågor. På söndag träffar vi på några av våra allra största trosförebilder, nämligen lärjungarna, som ställer en fråga om sjukdom till Jesus. Men notera hur Jesus hanterar detta! han både lyssnar på lärjungarna och svarar dom. Och han hjälper en behövande människa.

​

Lite längre fram i texten får vi också veta hur man inte ska göra när man blir förvånad i ett samtal. Några fariséer får frågan om inte dom också ska bli Jesu lärjungar. Men dom snäser av personen som frågar och säger: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar”.

​

Trons kraft är stor. I tro får vi ställa alla frågor vi vill, i tro svarar vi så gott vi kan, tron håller för våra tvivel, och tron lär oss att behandla människor så bra vi kan utifrån våra egna förutsättningar.

​

Om detta handlar gudstjänsten på söndag. Och en hel del annat.

​

Välkommen till Åh kyrka! /Erik Stenberg Roos, stiftsgårdspräst

​

​

Att lyssna i tro är temat för söndagen. Jag träffar ibland människor som tänker att tro på Jesus är att antingen lära sig och förstå vad som är rätt eller att moraliskt leva klanderfritt. Den rike ynglingen som vi möter i berättelsen på söndag hade gjort i princip allt rätt men inte öppnat hela hjärtat för Gud.

​

Grunden för tro är ju att lyssna! Lyssna till Gud, som vill berätta för oss om sin kärlek. Den kärlek som gjort allt för oss, skapat allt, levt som vi, offrat sig för vår skull och vill öppna himmelens port för oss.

​

Det Gud hela tiden försöker visa är att vi är älskade. Eftersom Gud bara kan älska! Livet är inte alltid enkelt men Gud vandrar med oss. Lite mer om detta i mässan på söndag.

Vi får tacka, klaga, sörja, peppa, röja, vila, få kraft eller bara vara!

​

Välkommen till Åh kyrka! / Ingvar Humlén, (vikarierande präst 19/10)

​

​

Ibland hamnar jag på evenemang där jag blir en passiv åskådare. Och jag undrar mest vad de andra håller på med. De entusiastiska människorna omkring mig kan kännas märkligt överdrivna i sina känslor och hur de beter sig. Det kan vara ett idrottsevenemang där jag inte är intresserad av sporten eller en konsert där jag inte gillar musiken. Och ibland är det en gudstjänst.

​

Andra gånger är jag mitt i smeten, delar entusiasmen och det gemensamma fokuset med de andra som är där. Det är en skön känsla.

​

Lovsång och gudstjänst handlar dock inte i första hand om mina känslor utan om att vi möts för att vi tror att det gör skillnad att Gud finns och att vi är glada över vad Gud gjort och gör. Därför sjunger vi lovsång och när vi gör det tillsammans med varandra har Gud lovat vara med oavsett vad du och jag känner.

​

Vi kan med musiken tacka, klaga, sörja, peppa, röja, vila, få kraft eller bara vara.

​

På söndag är temat lovsång. Välkommen till Åh kyrka! /Daniel Petrén, musiker på Åh

​

​

När jag läser söndagens evangelietext kommer jag att tänka på när jag var liten och vi besökte en avlägsen släkting.

​

Vid fikabordet berättade släktingen om att han haft ”fjärilar i magen” när han skulle gå in till sin chef. Vidare hade släktingen ansett att chefen ”haft skrikiga tapeter”.

Jag minns inte hur gammal jag var, men jag uppfattade konversationen som helt obegriplig. Hur hade fjärilarna kommit in i magen? Och kunde dom leva där? Kan en tapet skrika?

​

Varje tid har sitt eget sätt att uttrycka känslor som humor, ilska, ironi, nervositet eller förakt mm mm. Ibland blir det helt obegripligt.

Men det blir ofta spännande att försöka förstå vad forna tiders skribenter egentligen menat med sina texter.

​

Och vad i texterna som är t.ex. metaforer och vad som faktiskt är försök till information om det vi ibland kallar för verkligheten.

​

Om detta handlar söndagens predikan. Bland annat.

​

Välkommen till Åh kyrka! /Erik Stenberg Roos, stiftsgårdspräst och föreståndare

​

​

​