Tankar inför nyår
Daniel Petrén
Nu är det tid att fokusera på löften. Men inte de där mänskliga nyårslöftena som vi brukar bryta. Nej, jag tänkte lista mina favoriter bland Gudslöften, som vi kan läsa om i bibelns berättelsen. Löften som hjälper oss att tro att vi får leva tillsammans med Gud här och nu, resten av våra liv och även efter döden. Ok, här kommer listan:
1. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. (Matt 18:20)
2. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände. (Matt 28:20)
3. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. (Upp 21:4)
Gott nytt år och välkommen till Åh 2026! Daniel Petrén, musiker
(Årets första söndagsgudstjänst i Åh kyrka firas 11 januari 11.00)
14/12
2a sön i advent
Erik Stenberg Roos
Ibland får jag som teolog försöka besvara frågan om hur de olika texterna och berättelserna i bibeln kommit till. Och också försöka svara på frågan om Gud har skrivit bibeln. Vidare vill många människor veta varför just vissa texter är med i bibeln.
Påfallande ofta, har jag märkt på mej själv, men även på andra präster, väljer vi att luta oss mot en rätt god förklaring om texters tillkomst vi lärt oss på universitetet.
Det var roliga år på universitet och jag tror dom är absolut oumbärliga. Men kanske ska man helt enkelt använda ett annat språk och en annan infallsvinkel?
Frågan om hur mycket inspiration från Gud författarna haft är en fråga mänskligheten alltid kommer att fundera över. Men vad hade hänt om – ursäkta uttrycket – fan själv skrivit bibeln?
Det är faktiskt inte så svårt att räkna ut. Då hade vi haft ett stort och starkt persongalleri av människor som varit klockrent perfekta, harmoniska, starka, snygga, tålmodiga och en massa andra saker våra fördomar mot bibelns människor ibland ger oss. Människor som gett oss konstant dåligt samvete pga. sin egen perfektionism och vår egen brist. Så är det inte nu.
I vårt persongalleri i bibelns texter möter vi människor som verkligen ligger långt från det perfekta. Människor vi kan identifiera oss med. Bibelns människor är snälla, arga, bittra, sura, glada, fundersamma, felande, klantiga osv osv.
Därför kan vi faktiskt lita på att bibelns texter är väldigt viktiga för oss. För människorna där är inte perfekta. Dom är nämligen som vi.
På söndag 14/12 möter vi ännu en av alla dessa gestalter. Och han är arg, ruskigt arg! Han t.o.m. hotar sina lyssnare i sin ilska! För Johannes döparen skräder inte orden. På söndag får vi lära känna honom och fundera över hans liv och verk.
Välkommen till årets sista gudstjänst på Åh Stifts- och konferensgård!
/Erik Stenberg Roos, stiftsgårdpräst
7/12
2a sön i advent
Erik Stenberg Roos
Vi vet egentligen en hel del om det!
Det finns i din granne. Och inne i dej själv. Och i din arbetskamrat och i varje konfirmand som blir inskriven nu på söndag.
På den underbara adventsmarknaden på söndag finns det överallt. Och ju fler vi är tillsammans desto större blir det.
Man kan nog säga att det räcker med att två är tillsammans så händer något med det. För det breder ut sej. Hela tiden
Vi kan vara säkra på en sak: det kommer inte så att man kan se det. Det finns, vi säger ibland ”redan nu, men inte fullt ut”, eller det är ”å färde”. Nu för tiden kanske man kan uttrycka det med att det är ”på g”.
Temat på söndag handlar om det.
Guds rike!
Välkommen till Åh på söndag när det är gudstjänst, adventsmarknad och uppstart för Konfirmand 2026!
/ Erik Stenberg-Roos, stiftsgårdspräst
30/11
1a sön i advent
Daniel Petrén
- Det här är min första körövning.
- Min mormor är också med och sjunger i kören.
- Får jag sjunga solo?
- Det var länge sen jag sjöng i kör.
- Kan vi sjunga min favoritlåt från förra projektet?!
- När slutar vi idag? Sen ska vi ha fredagsmys.
Kyrkan har fantastiska möjligheter att erbjuda mötesplatser för människor över åldersgränser. Generationskören på Åh vill vara en sån plats. Ikväll har vi tredje fredagsövningen med kören och på söndag första advent blir det Adventsmusik 11.00 i Åh kyrka med körsångare i alla åldrar, solister och musiker.
Välkommen! Daniel Petrén, musiker på Åh
21/11
Domsöndagen
Lasse Alerås
Temat på söndag är "Kristi återkomst" - med glädjens ton.
Texten talar framförallt om en utmaning och uppmaning till tro
och om ett löfte om liv
och att det avgörande sker här och nu - i tron på Jesus.
Det innebär alltså också att nu och då blir ett.
Dagen idag - står i relation till Jesu återkomst.
Redan idag - möter jag och reagerar inför Jesus.
Han möter mig nu i mina minsta bröder och systrar
- i mina medmänniskor som har det svårt på olika sätt
- som utnyttjas och utsätts - som hotas och hatas.
Det är också idag kan jag träda in i en himmelsk gemenskap
- som bara fortsätter....
Det innebär att alla våra "tänk om" blir verklighet;
- tänk om det bara fanns gott
- tänk om man slapp att vara rädd
- tänk om sjukdomar och död inte fanns
- tänk om jag kunde fatta allt
En gång händer det!
Viktigt att veta att Gud är aldrig min motpart.
Det är den Eviga Kärleken som dömer.
Det är inte vår sak att fastna i detta.
Slappna av! Var inte rädd!
Vårda den trotsiga tron som vågar hoppas trots allt!
Domsöndagen är en dag med glädjens och kärlekens budskap!
/Lasse Alerås, vikarierande präst på Åh söndag 23/11
16/11
Sö före domsöndagen
Erik Stenberg Roos
Temat på söndag är ”Vaksamhet” och ¨Väntan”. När jag var barn och växte upp i kyrkan var det ett ganska skrämmande tema. På många sätt fick jag med mej en väldigt dubbel syn på kyrka och tro när jag var barn.
Å ena sidan beskrevs framförallt Jesus som den som verkligen hade ansträngt sej, kämpat och vunnit för oss människors skull.
Å andra sidan var domsperspektivet, att Jesus en dag skulle komma tillbaka och hålla räkenskap med var och en av oss, oerhört tydligt.
Jag hade svårt att få ihop bilderna av den Jesus som framträdde. Att sjunga ”Jesus älskar alla barnen”, ”Jesus är min bäste vän” osv, gav också perspektiv för barn. Jesus framträdde där som den bäste vännen. Man kunde alltid vända sej till honom i bön när livet var tufft. Men att fundera på om man räckte till inför den annalkande domen, gav skrämmande bilder av en livsfarlig galning som inte tvekade att sparka ner folk han inte gillade i någon slags dödsrike.
Själv uppfattade jag att dom som läste ordentligt i sin bibel, bad böner och gick i kyrkan, skulle ligga bra till när domens dag kom. Och innerst inne visste jag ju att jag inte räckte till, just eftersom jag inte läst, bett och varit tillräckligt from. Och är det ens ett ideal att vara vaksam och vänta hela tiden?
Så hur skulle jag då vända mej? Vilken bild av Jesus är den vi ska ha med oss? Och vilken bild av Jesus vill vi ge ungdomarna som kommer till Åh för att vara med på våra läger?
Om bl.a. detta handlar vår gudstjänst på söndag. Och en del annat
Välkommen till Åh på söndag! Erik Stenberg Roos, stiftgårdspräst och föreståndare
9/11
21 e tref
Cathrine Fernlöf
När mina barn var yngre brukade vi läsa Bamsetidningar ihop. Bamse – världens starkaste björn med det stora hjärtat. Många visdomsord blev i tidningarna förmedlade om hur vi ska vara med varandra, bl. a man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare.
Ett citat som passar så väl in på evangelietexten för den här söndagen, som handlar om tullindrivaren Sackaios och som förändrades efter sitt möte med Jesus. När han blev sedd, inte pga sina gärningar utan för den människan han var. Och som genom det också blev medveten om det han gjort fel och ville börja om, börja leva annorlunda.
Tillsammans med varandra lever vi i världen; i samhällen, familjer, på arbetsplatser och församlingsgemenskaper. Det är fantastiskt och samtidigt så svårt. För vi formas genom våra relationer att bli dem vi är, på gott och på ont. Genom hur vi ser, eller inte ser varandra, genom hur vi värderar varandra som människor. Våra ord och handlingar spelar roll och kan påverka vilken riktning en människas liv tar. Och eftersom vi är människor tillsammans så kan vi aldrig bortse från kallelsen från Jesus vi har till varandra. Du skall älska din nästa som dig själv.
Mer om detta och en del annat i gudstjänsten på söndag. Välkommen till Åh kyrka!
/Cathrine Fernlöf, (vikarierande präst 9/11)
1/11
Alla helgons dag
Erik Stenberg Roos
Det finns tillfällen när man samtalar med människor och man inser en bit in i samtalet att vi inte delar en enda åsikt med varandra. Vi har helt enkelt olika grundsyn på livet, hur man ska behandla andra människor och vilken sorts människa man vill sträva mot att vara. Om man ändå vill fortsätta samtalet, av en eller annan orsak, finns det trots allt några vägar att pröva.
En är det klassiska som den israeliske professorn Amos Oz skriver i boken ”Hur man botar en fanatiker”, nämligen humor. Alla människor har humor. Och det är ett sätt att nå varandra.
Ett annat sätt är att knyta an till något som trots allt förenar alla oss människor. Och hittar man inget annat, får man helt enkelt fundera tillsammans över – döden. Det finns inget så säkert som just detta; en dag ska varje människas liv ta slut. Och det förenar oss.
Vår tids hjältar och förebilder kommer att bli gamla (om dom får leva), svaga, sjuka, glömska och tyvärr kanske t.o.m. bittra. Många kommer att säga saker som ”det var inte så här jag tänkte mej min ålderdom”. Och när någon som betytt mycket för oss och vår samtid försvinner, måste vi trots allt se framåt. På det som är dagens ungdomar.
I helgen fylls Åh Stiftsgård av våra ungdomar. Vi har Åhterträff för våra ”gamla” konfirmander och vi har kurs för de som vill vara faddrar. Bland alla dessas finns morgondagens förebilder, morgondagens ledare och kanske också morgondagens musiker, präster, diakoner och pedagoger inom kyrkan?
Men ännu lyssnar dom till oss, vi som på ett eller annat sätt får betyda något för dom. Vi har ansvar för att föra Jesu omsorg vidare till den generation som nu kommer till oss i helgen: ” Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort”, som det heter i Söndagens evangelietext.
Bed för våra ungdomar som kommer till årets största ungdomshelg!
Bed för oss, vi som utgör dagens ledare på Åh!
Och Välkommen till Åh kyrka! /Erik Stenberg Roos, stiftgårdspräst
26/10
19 e tref
Erik Stenberg Roos
Påfallande ofta möts jag i min roll som präst av både raljanta anspelningar och trosvissa uttalanden som diskuterar begreppet ”tro”. Har t.ex. min bil gått sönder kan jag få höra något i stil med att ”du får väl be lite bättre”. Ibland får jag höra, i all välmening antar jag, att jag borde rekommendera ledsna eller grubblande människor att dom ”borde ta emot Jesus på det rätta sättet, då förändras livet”. Eftersom trons kraft är så stark. Och så vidare.
Vad ytterst få funderar över är att en del av trons kraft är möjligheten att få ställa korkade frågor. På söndag träffar vi på några av våra allra största trosförebilder, nämligen lärjungarna, som ställer en fråga om sjukdom till Jesus. Men notera hur Jesus hanterar detta! han både lyssnar på lärjungarna och svarar dom. Och han hjälper en behövande människa.
Lite längre fram i texten får vi också veta hur man inte ska göra när man blir förvånad i ett samtal. Några fariséer får frågan om inte dom också ska bli Jesu lärjungar. Men dom snäser av personen som frågar och säger: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar”.
Trons kraft är stor. I tro får vi ställa alla frågor vi vill, i tro svarar vi så gott vi kan, tron håller för våra tvivel, och tron lär oss att behandla människor så bra vi kan utifrån våra egna förutsättningar.
Om detta handlar gudstjänsten på söndag. Och en hel del annat.
Välkommen till Åh kyrka! /Erik Stenberg Roos, stiftsgårdspräst
19/10
18e e tref
Ingvar Humlén
Att lyssna i tro är temat för söndagen. Jag träffar ibland människor som tänker att tro på Jesus är att antingen lära sig och förstå vad som är rätt eller att moraliskt leva klanderfritt. Den rike ynglingen som vi möter i berättelsen på söndag hade gjort i princip allt rätt men inte öppnat hela hjärtat för Gud.
Grunden för tro är ju att lyssna! Lyssna till Gud, som vill berätta för oss om sin kärlek. Den kärlek som gjort allt för oss, skapat allt, levt som vi, offrat sig för vår skull och vill öppna himmelens port för oss.
Det Gud hela tiden försöker visa är att vi är älskade. Eftersom Gud bara kan älska! Livet är inte alltid enkelt men Gud vandrar med oss. Lite mer om detta i mässan på söndag.
Vi får tacka, klaga, sörja, peppa, röja, vila, få kraft eller bara vara!
Välkommen till Åh kyrka! / Ingvar Humlén, (vikarierande präst 19/10)
12/10 Tacksägelsedagen
Daniel Petrén
Ibland hamnar jag på evenemang där jag blir en passiv åskådare. Och jag undrar mest vad de andra håller på med. De entusiastiska människorna omkring mig kan kännas märkligt överdrivna i sina känslor och hur de beter sig. Det kan vara ett idrottsevenemang där jag inte är intresserad av sporten eller en konsert där jag inte gillar musiken. Och ibland är det en gudstjänst.
Andra gånger är jag mitt i smeten, delar entusiasmen och det gemensamma fokuset med de andra som är där. Det är en skön känsla.
Lovsång och gudstjänst handlar dock inte i första hand om mina känslor utan om att vi möts för att vi tror att det gör skillnad att Gud finns och att vi är glada över vad Gud gjort och gör. Därför sjunger vi lovsång och när vi gör det tillsammans med varandra har Gud lovat vara med oavsett vad du och jag känner.
Vi kan med musiken tacka, klaga, sörja, peppa, röja, vila, få kraft eller bara vara.
På söndag är temat lovsång. Välkommen till Åh kyrka! /Daniel Petrén, musiker på Åh
5/10
Den heliga Mikaels dag
Erik Stenberg Roos
När jag läser söndagens evangelietext kommer jag att tänka på när jag var liten och vi besökte en avlägsen släkting.
Vid fikabordet berättade släktingen om att han haft ”fjärilar i magen” när han skulle gå in till sin chef. Vidare hade släktingen ansett att chefen ”haft skrikiga tapeter”.
Jag minns inte hur gammal jag var, men jag uppfattade konversationen som helt obegriplig. Hur hade fjärilarna kommit in i magen? Och kunde dom leva där? Kan en tapet skrika?
Varje tid har sitt eget sätt att uttrycka känslor som humor, ilska, ironi, nervositet eller förakt mm mm. Ibland blir det helt obegripligt.
Men det blir ofta spännande att försöka förstå vad forna tiders skribenter egentligen menat med sina texter.
Och vad i texterna som är t.ex. metaforer och vad som faktiskt är försök till information om det vi ibland kallar för verkligheten.
Om detta handlar söndagens predikan. Bland annat.
Välkommen till Åh kyrka! /Erik Stenberg Roos, stiftsgårdspräst och föreståndare